Idag har det verkligen varit en bra dag trots de skit pissiga vädret! Började med att vakna med min pojke som sen for iväg, gick och la mig en stund till innan jag fixade mig lite och for och handla med Felicia innan Lena också kom. Sen har vi gjort tacos, ätit suttit och pratat och svamlat i några timmar, ätit kladdkaka osv. Så otroligt skönt att träffa dom, har ju inte funnits så mycket tid när man jobbar men nu har jag ju äntligen sommarlov - de har nog aldrig känts såhär skönt! 

Nu ligger jag i sängen och väntar på att Jacob ska komma tillbaka så jag slipper sova ensam, saknar faktiskt honom redag! 





åh de är tur att jag har så fina vänner och pojkvän ♥

Har varit lite inaktiv här, ber om ursäkt för de men har varken haft tid varje dag den här veckar har sett ut ungefär: vakna jobba äta träna duscha sova..Nu har jag just kommit ut ur duschen och landat i min säng och jag är verkligen helt slut i både kropp och knopp, har haft löp träning tidigare idag där vi körde några tunga intervaller benen kändes typ som bly efter gårdagens spinning/cardiocore.

 

Sista arbetsdagen imorgon sen får jag lov till 27 augusti vilket känns sjuukt skönt fast nog kommer jag sakna alla go'a barn också! 
I helgen blir det bara att mysa på med mitt hjärta och fina vänner medans resten av familjen är på psg, ska bli skönt att ta igen lite missad tid och njuta av att vara ledig :) 



Vart lite snett där men skitsamma orkar inte ändra de nu utan säger godnatt här!

Kan hända att uppdateringen fortsätter vara lite kass men ni hittar mig på instagram _amandastromberg

Ligger i sängen och funderar och furundras av en hel del olika saker, som till exempel hur saker och ting kan förändras så snabbt från år till år, månad till månad, vecka till vecka, dag till dag, timme till timme you name it.
Hur kan saker man pratat om så länge knappt kan existera längre?

Hur kan folk man umgåtts med hur mycket som helst och kännt så bra bara kan bli människor du kände?
Hur kan man bara gå förbi någon som en gång vart ens absolut bästa vän och bara precis hälsar om ens de?
Hur kan folk förändras så mycket beroende på vem man är med? 

Hur någon kan bli så sjuk på så kort tid?
Hur kan man bli så otroligt förvirrad och osäker?
Och hur får de plats så otroligt mycket saknad i en människa?

Måste säga att de är väldigt tråkigt att man inte alltid kan hålla ihop så bra med alla sina vänner som man önskat, när alla planer bara spricker mer och mer utan direkt anledning, man bara och glider längre från. 

I don't know why? vet heller inte om jag är den ända som känner så men gissar på att det finns fler..

Allt skulle vara så mycket lättare om alla bara gick ihop med alla och det fanns tid till att göra allt man bara vill men tyvärr är det ju inte så. 

Sen när jag säger att folk förändras osv menar jag såklart inte att jag inte gör det utan med de menar jag nog alla, inklusive mig själv. 
Det är något som kan bli väldigt tråkigt, att någon man engång varit så lik bara blir mer och mer olik men det hör väl till antar jag det går ju inte att göra något åt. Men att vänskaper ska hålla på att förfalla åt höger och vänster när man bara tappar taget om varandra är bland de jobbigaste som finns.

Under nästan 11 veckor har jag gått omkring med en stor klump i magen och min mormor i tankarna HELA tiden, alltid fanns hon där, rädslan att människan som står dig närmare än någon annan ska dö den är fan olidlig..skönt bara att allting äntligen börjar vända nu! Fyfan vilken kämpe alltså, att ha gått från att "bara ha några dagar kvar" om ens de, till att snart vara på väg hem det är helt otroligt. 
Det är klart oron och klumpen kommer nog ändå finnas kvar men varenda dag med mormor i livet är värd allt! 

 

Känner att det här börjar bli väldigt rörigt nu men de är rätt rörigt i mitt huvud också, de är så otroligt mycket funderingar som får rum där inne och de gör mig så otroligt svag och rädd att förlora de människor som verkligen står mig nära som betyder så otroligt mycket för mig, jag försöker och försöker så mycket jag kan att hålla hårt i alla och få tiden att räcka men de är verkligen inte de lättaste.

Avrundar här med några bilder på lite fina minnen och personer! 




















Självklart finns de plats med så många mer i mina tankar men de här inlägget blir snart en hel sida.
Som sagt, förstår inte hur de kan rymmas så mycket saknad i en människa..

Härligt väder idag och otrooligt skönt med helg och sovmorgon nu är det bara 2 jobbveckor kvar innan jag tar lov på riktigt och 1 månad kvar tills vi far till stockholm.

Sommaren verkar äntligen ha hittat hit, var strålande sol hela dagen igår och ser ut att bli rätt fint idag också! Väntar på att Terese ska komma förbi så ska vi fara mot dagis för ännu en dag med jobb, fördelen är ju att man får vara ute nästan hela dagarna men man blir sjuuukt trött aja behöver ju pengar så får stå ut 3 veckor.

Ska alldeles strax börja begemig mot dagis för sommarjobb, känns otroligt skönt att få göra bort det första perioden och dessutom ha så nära till jobbet. Så nu är det bara 3 veckor som väntar sen tar jag lov för resten av sommaren - underbart!

Ett halvår med mitt hjärta idag, han är så fin ♥

Igår var det bal här, trots det dåliga vädret med det gick bra ändå!

For till Anna vid 12 för att fixa hennes hår, har inga bilder på nära håll så lägger upp några som är fotade under själva balen :)

---

Fanns verkligen jätte många som verkligen var super fina! får se om jag lägger upp nå bilder jag fotade sen, nu ska jag snart kliva upp för att fixa mig och äta, sen åka mot praktiken en sista dag! :D

"Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting"

Håller alla tummar och tår för att operationen går bra för mommo imorgon, och att hennes kropp ska orka! ♥

Godnatt. Ska snart lägga mig och sova utan hjärtat här i min ensamhet, imorgon väntas praktik!

---

ååh vad jag önskar att du kunde komma hem nu, 7 veckor utan dig hemma känns så otroligt tomt..