˜

Det är så mycket jag vill säga men vet inte hur.

Ord efter ord efter ord står och väntar på sin tur.

Jag vill få dig att lyssna, jag vill få dig att känna,

Jag vill att detta sår i mitt hjärta ska sluta bränna.

 

Det är så mycket jag vill men vet inte vart jag ska börja.

För det känns som att allt jag gör blir till en enda smörja.

Det känns så otroligt tungt men även så otroligt tomt.

För även om det värsta är över gör det så otroligt ont.

˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜

Jag blev helt fängslad av din dragningskraft.

Starkare känsla hade mitt slående hjärta aldrig haft.

Du hade något unikt och för det hade jag fullkomligt fallit.

Du blev min jord och jag kretsade runt dig som din satellit.

 

Jag var spritt språngande galen och upp över öronen kär.

Min åtrå växte för varje sekund och du var mitt enda begär.

Jag var tvungen att lyssna på mitt hjärta för det skrek efter dig.

På ett eller annat sätt skulle jag få dina ögon att fästa sig på mig.

 

Men det är det som är det ironiska med att sikta för högt.

Man faller lika långt ner varje gång man inte får det man sökt.

För hur mycket jag än slet och gav tjänade det inget till.

Allt jag nånsin blev var en skugga i utkanten av din pupill.

˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜˜

© utdrag ur texter skrivna av Jramos